Hybris

Vi satt i kuddrummet på fritids och försökte komma på vem som skulle bli ihop med vem. Viktor och Johan lämnade rummet för gemensam överläggning. Jag och syster satt kvar men kunde inte riktigt bestämma oss för vem av dem vi ville ha.
Så kom killarna tillbaka igen. Viktor vände sig mot mig;
"Jag vill bli ihop med dig." sa han medan Johan deklarerade samma sak till syster.
"Ni då, vem vill ni bli ihop med?"

Syster och jag satt tysta. Jag hade tidigare ytterst begränsad erfarenhet av att vara tillsammans med killar och brydde mig därför inte så mycket om eventuella spelregler. Ett tillfälligt övermod slog in och jag svarade;
"Båda."
Johan och Viktor tittade på varandra.
"Hur menar du?"
"Att jag blir ihop med båda er och att C (syster) också blir ihop med båda. Så får man...bägge."
Killarna begrundade förslaget en kort stund.
"Okej."

Nästa dag var jag plötsligt lite cool. Stod där vid busshållplatsen i väntan på skolbussen, iklädd tights med benvärmare och viskade med de andra tjejerna. Alla ville prata med mig och syster, få reda på vem som hade frågat chans, hur förfrågningen hade gått till och så vidare. Den speciella parkonstellationen drog förstås också till sig extra intresse. Jag njöt av uppmärksamheten.
I ett dygn höll det - sen kom Viktor fram till mig efter gymnastiklektionen och lämnade ett kort men tydligt besked;
"Johan och jag gör slut."

Därefter återgick allt till det normala. Jag kunde fortsätta mitt stilla, tillbakadragna liv i umgängets ytterområden. Och det skulle komma att dröja många år innan någon kille frågade chans på mig igen.