Dreams

Regnet öser ner här, som omväxling till denna 30-gradiga värme som varat sen jag kom hit. Det är som att befinna sig i en helt annan stad än igår - mörkt, grått, tomt, som om alla försvunnit, alla turister åkt hem. Jag tar en promenad och det luktar höst men inte lika mycket som hemma, inte lika härlig doft.

Jag sover dåligt, somnar sällan före fyra. Jag undrar varför, är inte rädd hela tiden längre. I bakhuvudet förstås, där är jag skiträdd - men inte vardagen, den upptas av en massa annat. En natt sen jag kom hit har jag drömt, en dröm med mamma och hennes bestämda röst. Den som i höstas och vintras ringde efter varje läkarbesök, varje etapp och lät så hård, nästan arg med sina negativa besked; "Det är bara att gilla läget nu." Jag hatar den rösten. Jag vaknade och grät och somnade om. Nästa morgon hade jag ett mail i inkorgen - mamma undrade hur jag mådde, hon skrev att hon hade drömt om mig inatt, att jag var liten och kom springande med armarna emot henne. Då grät jag en skvätt till för det var så fint.
Borde kanske åka hem, ta tag i mina sömnproblem, ta tag i mitt liv. Men jag vill inte, är inte redo än, vill inte släppa hem mig själv förens jag vet att jag inte kommer falla tillbaka i samma mönster.