Save me from Britney

Efter min första vecka downtown flyttade jag lite längre ifrån stadskärnan till en chilensk kille som bor ensam i sexrumslägenhet. Han vägrar precis som mina förra flatmates att prata spanska med mig, antagligen av samma anledning - de orkar inte agera spanskalärare och dessutom vill prata om mer djupa saker än vad jag klarar på spanska, typ deras relationsproblem (vilket jag i och för sig gärna pratar om så fair enough).

Han jobbar inte, han går knappt utanför dörren om han inte ska till mataffären nere på hörnet. Hans hem är hans lilla borg som han försöker fylla med underhållning på olika sätt. Ofta kollar han på serier, när han inte gör det så lyssnar han på musik. Alltid i vardagsrummet, alltid med högtalare på högsta volym. Tystnad finns inte, för då "måste man tänka". Han verkar ha flatemates mer som en underhållning än för att det ger pengar - dock så är jag nog lite av en besvikelse här eftersom jag inte hänger så mycket med honom som han skulle vilja.

Musiken ja....låt oss säga att om jag känt till verkligheten så hade jag kanske inte flyttat hit. Första dagen jag kom till lägenheten och skulle flytta in med min gigantiska ryggsäck så spelade han Britney Spears på högsta volym. Do you like Britney? frågade han. Eehh.... stammade jag. Because you will listen A LOT of that music here.

.... RIDÅ.