Marzo

Jag har försökt låtsas som ingenting ett tag, intalat mig att vi är mitt uppe i högsommaren men faktum är att det är höst. Mars är en höstmånad och från första dagen är det som att naturen är tidsinställd - vädret slår om, temperaturen sjunker, löven faller, jag letar inte ständigt efter skugga längre. Llegó Marzo står det överallt, mars har kommit. Folk kommer tillbaka från semestern, skolorna och universiteten börjar. Det är block och pennor och små ryggsäckar i affärerna. Gatorna är fullsmockade med bilar, bussar och tunnelbanevagnar överfulla. Idag är det Superlunes - supermåndag - idag drar allt i gång igen och det är dagen med mest trafik på stadens gator. Jag kom ju iväg så sent på den här resan, jag fick bara en sommarmånad. Sörjer det lite, älskar sommarn här trots den där tryckande värmen. Men det kommer väl fler somrar.. Kvällarna är kallare nu, det är knappt att min långtröja och skinnjacka, det mesta jag har med mig i klädväg, räcker till.

Säger hej då till Holanda. Kanske på återseende. Jag säger hej då till den colombianske dörrvakten som jobbar natt, den enda av dem som jag pratat med. Han börjar jobba klockan elva på kvällen och jobbar fram till sju på morgonen. Sen går han hem och sover och därefter börjar han ett annat jobb klockan två på eftermiddagen och jobbar fram till nattjobbet börjar klockan elva igen. Så håller det på nu i sommar. En gång när vi ses har han tagit ett tredje pass och ska alltså jobba hela dygnet. Han sparar för att åka hem till Colombia och träffa sina två barn som han inte har sett på en massa år. Han ska åka i juni. Antagligen. Det verkar lite oklart än. Allt hänger på jobb och så.
Han verkar tycka att det är trevligt att prata med mig när jag kommer hem sent på kvällarna. Han öppnar dörren till sin lilla hytt, tar av sig hörlurarna och pratar. Att jag inte fattar allt verkar inte störa honom, eller så tror han att jag fattar eftersom jag säger si, si hela tiden och nickar förstående. Han pratar fort, mumlar ibland helt ohörbart och jag förstår kanske tio procent av våra konversationer men eftersom vi pratat så många gånger nu och han ofta säger samma saker så lägger jag sakta pusslet.
Jag säger hej då till Sverige-gatan och till alla de andra Håkan-gatorna jag brukar gå på. Till min supersäng och mina fyra kuddar som jag brukar ha som ett berg över mig när jag sover. Till min flatmate såklart, och hon säger att jag är välkommen tillbaka. Nos vemos.