Det är lördag och jag har varit i stan i två dagar. Konsertkillen (min vän som jag brukade gå på konserter med förra gången jag var här) frågade redan för flera veckor sedan om jag ville gå på en konsert med någon känd dj när jag kom hit. Jag tyckte det lät kul och sa ja. Innan jag går ut kollar jag upp eventet på fb. Ser att Bandkillen, han jag blev så kär i här för två år sedan, har attendat. Blir lite nervös. Men han har också attendat ett annat event. Alltså 50 % chans/risk. Jag tänker att det skulle vara skönt att träffa på honom där och säga hej och få det överstökat. Vi kommer kanske ändå träffa på varandra förr eller senare eftersom vi hänger på samma ställen.
Iallafall, först ska jag möta upp en tjej jag snackat med tidigare, vi ska ses utanför stället och dricka med hennes vänner. Stället är som en stor kupol som ligger i en gigantisk park, jag kollar upp var det ligger på Google map och tänker att det bara är att gå från metron. Ser ut som en 15-minuters promenad. ICKE. Glömmer att allt i den här stan är byggt för bilar, finner mig själv gåendes längs med parken men med en sexfilig motorväg och en ovanjord-metro emellan oss. Inga övergångar. Går i mer än en timme på en mörk, skum gata innan jag till slut kan ta en taxi den sista biten.
Vi dricker, folk kör in i parken med sina stora jeepar, många tar bilen till klubben här. Folket är snälla men de snackar spanska och jag försöker förstå men fattar bara hälften. Vi går in, det är fullsmockat med folk, det är mörkt och svårt att se annat än ansikten. Vi går längs gången som leder runt hela dansgolvet, vi går och går och precis när vi kommit till andra sidan arenan och ska tränga oss ner på dansgolvet så ser jag Bandkillens bandkollega. Han tittar på mig, inte för att han vet vem jag är, för det gör han inte, utan för att (antagligen) han har blonderat håret i exakt samma nyans som jag och vi är typ de enda blonda på hela den här fullproppade arenan. Jag behöver bara några sekunder för att scanna av vännerna som står omkring honom - Bandkillen är inte där. To be continued alltså..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar