Reflektioner

Måste ventilera lite tankar kring vad som skiljer hemma och här (varning för långt inlägg).

x Portvaktaren. Alla hus jag har bott i här förutom ett har låsta grindar utanför huset eller en låst port. Eller både och. Innanför porten sitter en liten herre (oftast är det en man) bakom en receptionsdisk och trycker på en knapp för att släppa in dig. Om du inte bor där så får du meddela vilken lägenhet du ska till och så ringer den lille herren upp till den lägenheten och frågar om han ska släppa in dig. Ibland får du då även skriva ner ditt namn, datum, personnummer eller passnummer (för de som inte har chilensk personnummer som heter RUT) i en stor bok. Som en loggbok. Full koll alltså.
Det känns tryggt visst, men en som är ovan kan lätt få obehagskänslor av all denna övervakning. Portvaktaren vet ju typ allt om dig. De vet när du går ut, när du kommer hem, din dagsform; om du ser trött eller glad ut, vilka vänner du tar hem, vem du dejtar, om du drar hem ett one night stand etc etc. Det tog mig ett tag att fatta att de också har övervakningsskärmar bakom sin lilla disk där de kan se in i hissen, i husets korridorer osv. Jag som borde vetat det sen förra gången, ändå stod jag de första veckorna och gjorde miner framför spegeln i hissen, sjöng med i någon låt eller fick en skrattattack för att jag just upplevt något roligt eller pinsamt - som på förra stället när det lät som att portvaktaren satt o tittade på hårdporr bakom sin disk HÖGT när jag passerade och jag fick skynda mig in i hissen för att (som jag trodde) få skratta obemärkt.

x Ineffektiviteten. Bakom varje hårt arbetande person sitter två-tre stycken som inte arbetar. Kanske inte på kontor, men i många affärer. Upphör aldrig att förvånas över det här. Jag stod i kö i en liten mataffär förut och en kille står i kassan och tar betalt medan de två andra medarbetarna sitter och snackar med varandra bakom en stängd kassa och typ glor på alla i kön. Jag gick in i ett apotek häromdagen och kunde konstatera att det arbetade cirka tio personer där. En eller två väktare står och snicksnackar, tre-fyra tjejer står och hänger bakom en tom parfymdisk, något kassabiträde sitter och kollar sin mobil. Tänker även på:

x Kassa-packarna. De står och packar dina grejer i mataffären och för detta ska du ska ge dem mynt i storleksordningen runt motsvarande 7 kr. De byts de av, ibland delar tre personer på en kassa. Så mer än halva tiden står de bara bakom kassorna och snackar med varandra. Det är inte barn vi pratar om, de är väl från 16-18 upp till min ålder. Seriöst, det måste väl finnas något bättre de kan göra?

x Vänligheten. Många, de allra flesta faktiskt, som jag träffar på är trevliga. Ibland i småaffärerna är de lite reserverade vilket jag mest tror beror på min dåliga spanska. Har i princip aldrig blivit blåst på pengar i taxin (även om jag vet att det förekommer). De flesta taxichaufförer pratar vänligt med mig. Alla grannar säger hej. Alla bilar stannar för mig där det inte finns trafikljus.
En parentes: Har stött på två riktigt otrevliga personer som jag minns, den där taxichauffören för två år sedan som sa typ "ta din hora och kliv av min bil" till min kompis när han blev sur för att han inte hittade vägen (jag förstod inte vad han sa då vilket var tur). Och en sen kväll förra veckan då en man körde upp på cykel tätt bredvid mig och sa hej rätt närgånget och jag svarande inte, sedan cyklade han ifatt mig typ tre kvarter därifrån och körde in mellan mig och min port när jag just skulle gå in och sa "you don't have to be so fucking arrogant".

x Föroreningarna. Barn får allergier och astma och familjer tvingas flytta ut på landet. Staden är omgiven av berg i nästan alla väderstreck vilket gör att all skit bara stannar kvar i luften ovanför. På vintern blir det tydligen ännu värre.

x Givmildheten. Min nya flatemate bjuder mig på middag min första dag i nya lägenheten. Hon visar på allt i lägenheten, säger att jag kan ta av allt, använda allt. Hon introducerar mig till sin vän och bjuder med mig till hennes pappas gård i en annan stad. De är så vana att dela saker. Boende, mat, sällskap.

x Trafiken. Många jag pratar med här säger att de inte vill ha körkort eller bil på grund av säkerheten. Folk kör som galningar, inte minst de fallfärdiga bussarna i kollektivtrafiken som dundrar förbi. Tydligen är det anledningen till att folk kör såna extrema monsterjeepar här, för att klara sig med livet i behåll vid en krock. Samtidigt är hela staden och samhället uppbyggt för dem som har bil, framförallt om man bor i överklassområdena längre från en metro.
Glömmer aldrig när jag skulle till det där fancy sjukhuset förra gången jag var här och gick i typ en timme från närmsta busshållplats, längs väggrenen på en stor väg. Det var liksom INGEN som någonsin i världshistorien hade tagit sig till det där sjukhuset per fot och när jag kom fram till sjukhusparkeringen så kom det en liten golfbil och hämtade upp mig och körde mig hundratal meter till sjukhusentrén. Haha.

x Klassamhället och fördomarna. Vilket universitet du har gått på är jätteviktigt i det här landet, ditt efternamn likaså. Min ex flatmate berättade att många arbetsgivare bara kollar efter rätt universitet i CV:t, har du inte gått på de två finaste universiteten så sållas ansökan bort. Här är det fint att vara ljus och lång. Ju närmare man kommer överklassområdena desto mer lika européer är folk. Som blond är du automatiskt jätterik och blir behandlad därefter. Vakterna som står i varje affär är sällan misstänksamma mot mig, jag behöver inte visa upp min väska och liknande. Jag skulle till och med kunna komma undan med att pissa gratis på Starbucks..
Den där synen på mig som rik kan kännas rätt störande. De flesta som jag lärt känna här verkar ändå ha det bättre ställt ekonomiskt än mig och min familj (dock jättesvårt att jämföra eftersom det är helt olika samhällen). Deras föräldrar har betalat för deras utbildning, universitetsavgifter och uppehälle under tiden. Föräldrarna betalar för svindyra sjukvårdsförsäkringar och fixar inte sällan boende. Barnen har aldrig haft något skitjobb som jag har haft, de har knappt ens jobbat förens efter utbildningen. Det finns förstås väldigt många fattiga här, men det finns även en rätt stor välbärgad medelklass/överklass.

x Disksvampen. Här diskar man sina glas, tallrikar, bestick, ja allt med en såndär liten tvättsvamp som vi använder för att rengöra grejer med i köket. En sån som är gul och grön. De rengör också skit med den PLUS att de diskar med den. Tänk dig ett djupt glas och så ska du ner med den där sunkiga svampen och försöka få det rent. Inte konstigt att ALLT porslin är skitigt här. Jag diskar allt innan användning.